Leta i den här bloggen

Läser in...

lördag 20 augusti 2016

Dessa mobiler

Vi går, står och sitter där med krokiga nackar stirrandes ner i våra mobiler. För det är ju så mycket viktigt vi måste se där, just nu. Som vad kollegan åt till frukost till exempel. Eller vad den där bekantas bekanta gör på semestern. För att inte tala om den där kändisens selfie-bilder, dessa måste vi ju bara titta på, och kanske skaka på huvudet och muttra åt.

Det som sker i mobilen är mycket viktigare än alla de människor som passerar oss på gatan. Än de okända (hur vi nu vet det, eftersom vi inte tittar på dem) som står framför oss på tåget eller slår sig ner bredvid oss på bussen. Inte ett leende. Inte ett ögonkast. Blicken fokuserad, neråt. Inte ens när en kroknackad går på bussen bemödar sig denne att lyfta blicken, titta på chauffören och säga hej. Hyfs, kallas det. Eller kallades det i alla fall.

Och det gäller inte bara alla de "okända" människor omkring oss. Det som sker i mobilen verkar för många vara betydligt mer spännande än det exempelvis partnern eller vännerna säger och gör. Sällskap på fik och restauranger som istället för att titta på och prata med varandra sitter och pillar på mobilen, scrollar, jagar likes, kommenterar och gillar inlägg. Varför kan de inte föra samtal och gilla den fysiska personen de har framför sig i stället?

Fast det är ändå vuxna människor. Den som blir utkonkurrerad av en mobil kan resa sig och gå därifrån. Förmodligen märker dennes sällskap ändå inget. Eller så resulterar det i att han eller hon fattar vinken och lägger ifrån sig mobilen. Men detta när föräldrar som är med sina barn stirrar ner i mobilen. Och då inte bara för att skriva ett snabbt sms eller kolla resrutten någonstans, utan när det gör det länge. Och barnet puttar på föräldern, frågar något, tigger om uppmärksamhet. Se mig pappa. Lyssna på mig mamma. Här är jag! Men barnet får vänta. Facebook kallar. Instagram måste kollas igenom. Väääääldigt viktiga sms till diverse vänner ska skrivas. Och Twitter. Och Snapchat. Och jag ska bara kolla ett klipp här på Donald Trumps hår i vinden som någon lagt upp. För Donald Trumps hår det är mycket viktigare än du lille vän. Så du får vänta. Schhh, sluta bråka. Här får du en padda att titta på. Seså böj nacken, gör som alla andra.


Eller:
Titta dig omkring. Vad ser du? Vem ser du?

söndag 3 juli 2016

Intervju med Kristoffer Appelquist

Här kan du läsa min intervju med komikern Kristoffer Appelquist och Isabelle Ahonen Johansson – paret som träffades via teatern, upptäckte det gemensamma intresset mat och nu startat podd ihop.

Kristoffer Appelquist och Isabelle Ahonen Johansson. Foto: Petrus Iggström

måndag 11 april 2016

Frilans

Tisdag 19 april är det säsongsavslutning av Malou Efter tio, där jag har jobbat som researcher. Så då kör jag frilans ett tag igen. Med andra ord - har du artiklar som behöver skrivas eller texter som behöver korrekturläsas så hör av dig till mig.

onsdag 16 mars 2016

Amelie i Malou Efter tio

I måndags gjorde Amelie (och Dockis och Ko-ko-snuttisen) tevedebut som gäst i Malou Efter tio, i ett inslag om barn och mat. Och Amelie tog till sig ämnet. Hon åt. Och åt. Och klättrade i soffan. Jag var också med, som behjälplig mamma. Här kan du se inslaget.

Jag arbetar ju med Malou Efter tio. Och så även Åsa, mamma till Morris som också medverkade i programmet.




Peter Jihde om sin diabetes

När programledaren Peter Jihde fick diagnosen diabetes för tre år sedan och hamnade han i chock. Här berättar han om de tidiga sjukdomssymptomen, insikten om att diabetes kan vara en tillgång samt varför han lägger ut en bild på Instagram varje gång han tar en insulinspruta.
Min intervju med Peter Jihde i tidningen Leva med diabetes kan du läsa här.

Programledaren Peter Jihde ser sin diabetes som en tillgång. Foto: Petrus Iggström

måndag 7 december 2015

Intervju med Annelie Pompe

Min intervju med äventyraren Annelie Pompe, från senaste numret av tidningen Djurens Rätt (nr 4 2015), kan du läsa här.



Äventyraren Annelie Pompe. Foto: Petrus Iggström

torsdag 10 september 2015

Promenad och sociala medier

Morgon med frukost, bus och musik. Sedan promenad i kvarteret för att Amelie skulle sova, och jag få motion. Det blev en längre promenad än vanligt eftersom Amelie ville sitta upp, så fort jag satte vagnöverdelen i liggläge blev hon ledsen. Halvsittande läge fungerade dock. Till slut tog dock tröttheten över och nu har hon sovit snart en och en halv timme i vagnen utomhus.

Och jag har hunnit duscha, lägga i en tvätt och plocka lite - hmm, känns futtigt, har tydligen inte varit så effektiv inser jag. Fast jo, jag har ju kollat Facebook och Instagram också, sådana där saker som man bara ska kolla och sedan sitter man där och läser statusar och bläddrar bilder och uppdaterar, och där står disken som borde ställas i maskinen, och jobbtexten som borde skrivas klart och skickas får vänta. Kanske borde ha vissa klockslag då jag får kolla sociala medier. Nej, så beroende är jag inte. Det är just det där när man har mobilen till hands, då är det så lätt att fastna i dessa flöden. Nu så, på med lite fartfylld musik och dags att ta tag i disken.

tisdag 25 augusti 2015

Storfamilj och kalas

Sitter hos bror och skriver. Vi bor här sedan några veckor tillbaka eftersom vi är mellan två hus. Men det funkar fint. Är mysigt att bo som en storfamilj - vi lagar mat varannan dag i veckorna och på helgen blir det lite som det blir. Och så får kusinerna busa med varandra. Och Amelie gillar verkligen sina kusiner. Hon blir så glad när hon ser dem på morgonen, och det känns som att det är väldigt bra för utvecklingen att umgås med större barn. Vuxna är liksom inte samma sak. Det var Alicia till exempel som fick henne att börja ta matbitar själv från tallriken och stoppa i munnen. Tidigare har hon visserligen plockat upp men sedan slängt iväg.  I söndags fyllde Amelie ett år. Några dagar tidigare tog hon sina första steg själv. Hemma hos mamma och Bengt. Jag var för tillfället ute för att felanmäla att parkeringsautomaten var trasig och då gick hon, kanske hade hon klarat det tidigare men nu fanns ju inte jag där att hålla i utan morbror med flera som är lite våghalsigare. Och så pratar hon mycket - "mamma", "titta", "tack", "däj" och någon version av "pappa", ja det är de orden vi förstår iallafall.


En brödtårta.


Med kusinerna.

tisdag 12 maj 2015

Middag med tjejerna och fågelskådning

Vi är fem tjejer som brukar ses ungefär en gång i månaden och gå ut och äta på restaurang. Vi turas om att välja ställe och ikväll var det mitt val. Jag, som har vissa beslutssvårigheter, gav tre förslag - Systrarna Lundberg, Raw och Shanti, samtliga på Rörstrandsgatan i Vasastan. Valet föll på indiska Shanti. Ikväll var det jag, Erika och Maria som dinerade och umgicks. Det kan vara svårt att få till det så att vi alla kan, eller ja när vi bokar datumen brukar det se bra ut men sedan hinner saker kommer emellan, som ikväll då barn skulle hämtas på förskolan och en aw blev inplanerad. Men vi hade en trevlig kväll med god mat och jag drack, för första gången sedan innan graviditeten tror jag, en hel öl. Om jag blev lullig? Faktiskt inte. Förvånande nog.

Tidigare idag tog jag och Pyret en promenad ner till Rålambshovsparken. Där tittade vi på när en man matade fåglarna. Och jisses vad fåglar det var. Svanarna åt bröd direkt ur handen på honom. Vi tittar ofta på fåglar, jag och Pyret. Vi har även matat de närgångna änderna ett par gånger. Och jag upprepar allt som oftast: "Vad säger fågeln? Pip pip!" Fast jag måste nog utveckla det där lite för det är inte så många fåglar som säger just "pip pip".  Och så tittade vi på hundar. "Vad säger hunden? Voff Voff!"
Detta sägs även om katter "mjau mjau" samt om bilar "brum brum brum tut tut". Roligt tycker Pyret. Faktum är att hon tycker det mesta jag gör just nu är ganska kul. Antingen är hon väldigt lättroad eller så är jag väldigt rolig. Kanske en kombination. Vi säger så.